Har köpt mig ett par nya glasögon. En smula hipsterish men vad gör man inte när man jobbar på byrå och allt. Puh. Tim tycker jag ser ut som en uggla… ”eh en söt uggla”.

Hemskt dåligt uppdaterande här på sista tiden, jag skyller på jobbet, det är väll det man kan göra nu när man äntligen har ett!

Här kan man föresten se mina första publicerade illustrationer, för Toyota. Klicka på +:en så hoppar de fram.

http://www.toyota.se/cars/new_cars/avensis/kampanj.aspx

http://www.toyota.se/cars/new_cars/verso/kampanj.aspx

Planen var att fånga några feta abborrar till lunch, det gick sådär. Noll napp i första viken så vi rodde vidare och stötte på något mycket märkligt. Ett så kallat ”flyn” dvs ungefär det samma som en flytande myr som lite beroende på vinden flyttar sig runt i sjön. Louise  och Jon gick i land.

Fiskelyckan var det som sagt inte mycket med men Louise fångade iallafall typ världens minsta mört.

Lunchplanerna fick vi således lov att ändra på, så det blev kött, kött, kött istället.

Efter maten sov vi middag och vilade upp oss inför kvällens kräftfest!

Till kräftorna skulle det göras aioli.

Sedan var det dags för kräftorna, både havskräftor och vanliga blev det!

Sedan spelade vi UNO halva natten.

Underbar helg. UNDERBAAAR!

Sedan blev det kväll och vi följde efter den här kvinnan till andra långgatan. Denna kvinna som på en dag tagit hand om en kusin som rymt hemifrån, gett två vilsna stockholmare tak över huvudet och skrivit en hemtenta på dryga två timmar. Senare skulle hon husera tre dränkta katter på sina nitton kvadrat med en mors kärlek. Gabbis for president säger jag!

Hur som helst så blev det dags att gå vidare. Vi hade nämligen planerat att se The Tallest Man on Earth. Så vi lämnade de glada vännerna på andra lång och kilade bort för att vänta på vagnen vid järntorget.

vänta, vänta, läsa lite festivalschema…

Lagom tills dess att vi var framme vid den abnormt långa kön till tallest spelningen kom REGNET! Herrejösses vad det regnade! Jag och Tim gömde oss under samma regnponcho och försökte hålla ut. I två timmar och en kvart kämpade vi för att få komma in, förgäves. När spelningen började och det fortfarande var drygt 100 pers framför oss och vi var blöta in på bara skinnet bestämde vi oss för att ta spårvagnen hem.

två dränkta katter.

Sedan blev det dag två och den första riktiga festivaldagen. Torra och glada begav vi oss till slottsskogen för att se Jens Lekman, det visade sig att fler hade samma planer.

Efter Lekman gick vi utanför festivalområdet för att sitta på gräset istället för i leran.Vid det här laget hade vi letat upp fyra andra festivalsugna godingar.

Ungefär här får jag ett telefonsamtal med beskedet att jag fått jobb som ad-assistent på saatchi & saatchi. Tror jag var ungefär den gladaste tjejen i hela Göteborg.

Sedan blev det dags att springa till tsool spelningen, den var till vår stora förvåning sådär. Även om jag i ärlighetens namn inte var speciellt ledsen för det. Lite synd var det ändå att den gamle oasisräven inte dök upp som den hemliga gästen utan satt fast i nån tull nån stans.

Därefter blev det the national och sedan underbarnet Jónsi. Den senare spelningen var dagens bästa, helt magisk. Med en animerad backdrop som var så vacker att hjärtat smälte lite.

Sedan blev det lördag och vi var tillbaka på festivalområdet som om vi aldrig gått hem. Den första spelningen blev Mumford & sons som fick till en riktigt fin start på dagen. Mycket bra spelning. Sedan blev det lite käk och slutet av Anna Ternheimspelningen. Det visade sig dock att vi nog hann med den bästa biten, först körde hon en Arcade Fire cover och sedan som extra nummer, Shoreline, tillsammans med Henrik Berggren (!) Helt plötsligt skrek folk och sprang tillbaka mot scenen och jag tror att de flesta drabbades av nån slags emokick. Håret på mina armar ställde sig plötsligt rakt upp och Louise fällde en tår bakom solglasögonen. (Och då var ingen av oss några egentliga Broder Daniel fans då det begav sig) Det var så fint, även om det var extremt orepat och egentligen ganska dåligt, så var det fint, fint, fint på alla andra sätt. Kanske var det en liten förhandsvisning på den totala nostaligieuforin som skulle komma, då han med stort H skulle spela.

Sedan blev det en liten paus och vi gick hem till två kompisar till Annelie och Jonatan för att hämta andan.

Vi var så glada och peppade, för snart var det dags. och när klockan på väggen slog kvart över tog vi vårt pick och pack och sprang till slottskogen igen för att se Håkan i sjömanskostymen och hjärtat utanpå kroppen.

Att stå där i publikhavet på den spelningen är nått jag kommer komma ihåg för alltid och ändå kommer jag nästan inte ihåg någonting, det var bara totalfuckingeufori! Att stå bland 25 tusen personer som är så glada att de nästan spricker, ingen kan stå still och luften vibrerade av alla hjärtan som slog i takt till musiken.

Efter Håkans spelning gick vi vidare till öltältet.

Sanrt började chemical brothers spela och hela festivalområdet blev till världens största utomhusdansgolv och vi dansade vidare ut i natten.

Tack alla fina vänner för världens bästa helg! <3